Filosoferande änglatankar
Oj oj, flickan
Hon har sovit länge nog
Tabu, tabu
En ängel vakar
En annan vaknar
Blomsterfång lämnar sin bädd
Utav vinterflingor
För en morgondag, likt nuet
Vitsippor och påskens gula liljor
Jag badar i saligheten
Så fylld utav en lycka
Skapad av fattig enkelhet
Jag tror jag är något av en skapare
För en maskerad i skepnader
Enkel att mätta
Med rätta doser utav guld
Det guld som är gratis
Är det dyraste jag vet
Solen är så vacker
Över min stuga
Grantopparna giver den trygghet
Frihetens mur kan erbjuda
Alla dessa tankar
De är som fågeln Fenix
Flaxar och flaxar
De föds och de dör
Genom livet med mig
Du jag och tanken
Marionettdockan
Du blev min sådan älskling
Under molnen med en tatch av Johnny Cash och solbränd hud
Sedan flöt vi ihop och blev som de moln ovan oss som fortfarande
Fattat sitt tycke för varandra trots guldbröllopet av damm
Kanske kan den gråa färgen vara mer värd än guldet
I kedjan runt min hals
För minnena är så dyra att ingen vill köpa dem
Ty vem vill betala räntan för någon annans lycka?
Kyss mig nu i kvällssolen
En sådan ömsesidig kärlek, byggt på minnena
Utav de damm på hyllan vi glömt bort
I kväll sover satan
Blomsterängar bär mig
Fioler spelar sommarsånger ifrån barnsben
Ni änglar där
Du bredvid som vakar, och ni som fortfarande sover
Tänk vad jag är lycklig
Vid drömsenariets vägval
De allra flesta gånger
Kan man inte ta på skälen till sina handlingar
Blott finns ofta en önskan
Om att få se den dolda viljan i vitögat
Att kyssa den skuldra som ligger där bredvid mig
Svagt upplyst utav morgonens strålar
Alla vingar störtar i harmoni, ty de är av överflöd
Inför en ny dag och med hjärtat alldeles uppsprättat
Slitet itu för någon som dig
Så i extas
Jag bara faller
Vet inte om jag tror på älvor
Desto mer säker
För en enda gångs skull, på hur hjärtat talar
Orden svänger som vals, de ord som inte finns
Jag kan tyda hopp utav ingenting, och läsa språket i valsen
För jag kan gå på molnen
Det fall jag genomgår måste vara magiskt
Ty jag närmar inte botten
Istället ser jag vitögat plötsligt och klart
Tusen stjärnor lyste för oss i den natt som nu slumrat in
Jag blickar emot den sovande skuldran
Upplyst utav en morgons strålar
Valsen är ovan molnen
Dansstegen är så tillfredsställande, ty de följer ett mönster
För om livet inte är som på film, inte alltid
Så finns det fortfarande några procent kvar där vi kan få varandra
Tanke i desperat, söndersmulat och självklart
Jag tar chansen denna gryning
Kysser din skuldra, och slumrar in i drömland i väntan på ett svar
Väck mig i jungfru kammare
Med en askungens kyss
Jag lovar, där under strålarna utav guld som gläntar bak fönsterglaset
Troget, jag släpper aldrig din skuldra
Ensam kvar i ett vårregn
Om jag diktar en bok på livets gångna dar
Försummas då de livsdagar vi har kvar?
Ett mästerverk av tyngd, mäktigare än historiens gulnade sagor
Jag skulle samla alla de stunder vi delat
Bryta ner kärleken till ord
För jag vill att du ska kunna läsa
Känslorna jag känner
Svart på vitt stämmer inte nu
Detta blir en bok
Skriven i regnbågens alla färger
De gånger du inte fanns där och jag gick ensam hem i regnet
En skildring av en verklighet för den som får torka kinden själv
För att få bort regnvatten i den milda vårafton
Då hjärtat bönat i längtan efter sällskapande slag
Om jag var en av de som stannade innanför ramarna,
Istället för att flyga utanför på fantasin och möjligheternas ändlösa vingar
Vem hade jag då varit i kväll?
Kanske hade verket kunnat publiceras i en delad framtid
Jag saknar dina ljusa gardiner vid det fönster där vi ofta satt innanför
Såg ner på världen och andades en passionerad gas
Blott hade vi kunnat överleva utan syre de dagarna
Jag behövde aldrig torka min kind våt ifrån ett vårregn själv
Kärleken bar oss
Igenom allt
Dina kyssar är kvar i ett ensamt minne
Likaså den vilja, av att en dag få dikta det sista kapitlet
Tillsammans, nu som då
Igenom vårregn
Tillsammans i två
Skulpturens tolkning i en avbild utav kärleken
Jag är konstnär över mitt liv, du över ditt
Universum förenar oss båda under samma ark
Min palett är mina sinnen, ett för var färg
Jag drar ett penseldrag för känslor, ty de är som havet
Just då stormen över vågorna tycks vara evigt oändlig
Skiftar de klädnad till lugnets behagliga blus
Var knapp för var möjlighet
Ibland ogillar jag de vägar vi väljer
Hade det inte varit enklare,
Med ett simpelt blixtlås?
Kärleken får skifta den färg rosor bär
Ty jag sticker mig hellre på stjälken ifrån dödens tagg,
Än att uppleva det faktum
Då ditt hjärtas slag slutar upp att slå i takt med framtidens varannan sekund
Slag slag, natten är behandlad och gryning väntar följt av dag
Jag kan inte tyda din själs språk, inte heller avbilda den
Blott låt mig satsa på ett försök till förståelse i tolkningens värmande kappa
Vinden är kall därute och jag hoppas dunet är tillräckligt upptinande
För ett hjärta som ditt
