Linda

augusti, 2010. Någonstans emellan säkerhet, tvek, soluppgångar och stora tekoppar.

Jag är nästan lika osäker som vindens väg
Vill jag dansa intill dig inatt?
Kommer mina tårar att rinna och bli salt musik
Eller stryker du långsamt handen över min kind i sommarnatten

Ärligheten varar längst
Men en annan karta till kärlek kan leva längre

Fanns det timmar hade jag målat hundra tusen blåa träd,
Och avbildat världen i kontraster till känslor
Nu sover jag vidare i oklara värderingar
Om hur vida vi slutligen mynnar ut i kärlek eller ej

Som nejlika och timotej doftar
Kan jag känna vittringen av grubblande tankar ifrån en annan atlet
Som en dansös kan dansa
Är våra delade dagar lika vackra


Jag var frälst i rebelliska tankar och tonårstolkningar, men det är såhär jag ser på världen;

70, eller kanske flera miljarder år senare, kommer jag fortfarande vara lika säker som idag.
På himlens blåa färg som visar svaren i dina lika blåa ögon ,
Eller är det bara en påhittad idyll om att det finns verklig kärlek mellan oss?
Igår, idag, imorgon, någonstans alls,
Finns det liknande hjärtan som också slår i takt som våra?

 Logik- Krångligare än mattematik. Ändå visste jag knappt vad gånger var.
För hur osannolikt är inte faktumet att jag skulle kunna rita en graf i hur många
Gånger extra hjärtats slag slår i närheten av dina steg

Pennan är mitt sätt att tala, och jag blir fri för stunden
Tankarna kan löpa ut
Domedagen - När kommer den, och vem blir min Romeo?


Hade tänkt få ihop detta till en låt, inte helt hopplockad och iordning än bara!