Linda

Går på vingar av glas, fasar för framtidens epok och att drömmarna går i kras

Jag tappar grepp om tid och rum

Flyter fram igenom en nyställd gloria

Var är dåtidens murar bakom säkerhet, och kan man sakna det som aldrig var ovisst?

Det blåser i träden och vinden för guldskimrande löv med en försmak av höst vidare

Jag ångrar bitterljuvt gårdagen, även fast känslor inte kan styras

Här står konungen av makt, marken är täckt av nyflyttade guld som prasslar, här står jag

Frågan är egentligen inte alldeles felstavad eller ens särskilt svår, vart står du idag?

Månen är inte fruktad nog, och natten har inte avslutat sitt kapitel med lyckans sigill

Mörkret råder ingen tvekan längre, men en stjärnklar himmel som speglar silverprickar lyser

Lyser för mig ikväll, kanske också för dig

I någon annans famn, kanske där dåtid aldrig ens fanns, långt bort någon annanstans