Linda

Nästan så att det kan spegla mina känslor

En kontrast närliggande, att kunna röra vid tomma intet

Hade inte hjälpt om jag använt en hel värld med färger för att försöka spackla

Tanken på dig

Får min kropp och stabila verklighet att vackla

Titta upp mot stjärnorna

Spegla dig i natthimlens vackra djup

Håll mig hårt och nära för alltid

Värm mig med att bara vara du

I framtid och det som var, men allra helst bara för allting just nu

Varför ringer du inte ikväll

Som att få höra telefonens giriga signal

vore andledningen att andas igen

kanske är det sanningens röst som avbildar spår

av saknad djupt i själen

för utan allting vi var

skriker någonting på hjälp efter tryggheten som fanns

Nu och imorgon är jag ensam i sekunderna, fritt famlande ute i ingenstans