Linda

Första gången vi träffades,

Var dina läppar rosenröda och jag trött på att definiera filosofiska tankar på caféer med kappekoppen som sällskap dag efter dag

Och jag rös av hur enkelheten med dig i sällskap sände ut ett ljuvligt behag

Som att hitta en diamant i berg med arean av evigheten

På första försöket med glasspade

Så ler jag varje gång din närhet befinner sig här

Och mitt hjärta ler med mig, likt de sörjer så fort du är där

Borta, någon annanstans

För våra andetag slår samma takt, som oskriven kärleks dans

Ge mig ett uns av lycka

Genom att bara finnas nära

Visa att kärleken kan hålla

Hjälp mig att allt de svåra stapla på stadiga högar, allt tungt framåt och tillsammans bära

En själ så likasinnad mig som din visades vara

Trodde jag var oskriven lag att aldrig finna

Men våran tid har för mig lyckats förklara

Att alltingen kärleken har, kan man faktiskt om man vågar vinna

Jag älskar dig för alltingen vi har

Och för sättet du gör det svåra till enkelt med att bara vara

Vill du kommer jag alltid stanna vid din sida, finnas kvar