Text ifrån maj ungefär, bilden har fler år på nacken;
Känslan av melodin kombinerat med ord
Jag fick en ofattbar stöt av dåtiden
Våra kroppar emot varandra till musik av guld
Fångade, i nuets enkelhet av lycka
Det var vi mot allting som betydde något
Kärlek segrade över ingenting
Det kommer aldrig igen, dagarna av förenad perfektion i oss
Men då och då, mellan sommarens glada nu tid
Kan en låt av Kent helt oskyldigt klinga ut sin ton
Jag dras tillbaka till höstens varma färger, följda av snöflingors nedfall och känslan av kärlek
Jag fick ett halvår vackrare än några andra känslor
Odefinierat, överallt utom klapprande hjärtan
Återigen, blir jag fångad av samma stöt, samma tidsmaskin
Dåtid blir nuet i form av kristallklara minnen ifrån det vi hade
Så ofattbart passande i varandras armar, så enkelt
Det var vi mot allting som betydde något
Kärlek segrade över ingenting
