I dunklet av en dröm

Det dunklar under skuggor
Hoppet
Blott mörka skuggor, genomträngande och dova
Hopplösheten talar, och allt som en gång betydde något, bäddas in i förtryck
Skrivna av tankar som inte talar, bara ser ner på någon likadan som du och jag

En skamsen tystnad, för våra ihåliga själar
Ombedda att förintas av hettans brinnande lågor på bål, i satans tecken
Ty synderna är endast våra egna,
Vi är bara människor, fagert sköra, omen slående hjärtan kan betyda något
Satan finns i oss,
Blott kan mörkret ofrivilligt besegras av en ljus tid,
De dagar vi delar samma sorg och kärlek, i bådas vår ägo

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0