Ingen alls, men bara du
Som att få tillgång till evigt lyckligt liv i något sagolikt värme land,
Men jag måste välja Sverige, en grå verklighet
För de kala trädens skelett, utan hopp och utan trygghet
Lyser mer av guld en kort period, än vad strändernas hav någonsin blir oändligt blåa
Och guldklimparna sprids med vinden, omen bara för en tid
Så glittrar det mer för mig, än vad evigheten ger
Vad den ger eller borde, vem vet egentligen vad som är rätt
Varför slutar alltid handlingarna någonstans intill dig vareviga gång, så avklätt, ärligt och naket?
Det är sen timme och jag ligger intill ett gott hjärta
Ändå, kan jag aldrig vakna, utan att ha drömt det sista bladet i boken om dig
Är det illusion eller en galen slump, hur våra öden alltid lyckas att mötas
Vänskap eller kärlek, väcker galenskap liken på kyrkogården när vinden stormar i natt?
Varje gång livet dalar ner till bristgränsen, eller en silver färgad tår av lycka rinner längs en kind i krokig väg likt Donau flyter fram,
Andas jag aldrig helt ensam, för är det kyla och frost i natten, hur stor otroligheten en är
Så möter min beklädda andning något och man kan urskilja ditt svar,
Vart världen än befinner sig i natten och alltid
Men jag måste välja Sverige, en grå verklighet
För de kala trädens skelett, utan hopp och utan trygghet
Lyser mer av guld en kort period, än vad strändernas hav någonsin blir oändligt blåa
Och guldklimparna sprids med vinden, omen bara för en tid
Så glittrar det mer för mig, än vad evigheten ger
Vad den ger eller borde, vem vet egentligen vad som är rätt
Varför slutar alltid handlingarna någonstans intill dig vareviga gång, så avklätt, ärligt och naket?
Det är sen timme och jag ligger intill ett gott hjärta
Ändå, kan jag aldrig vakna, utan att ha drömt det sista bladet i boken om dig
Är det illusion eller en galen slump, hur våra öden alltid lyckas att mötas
Vänskap eller kärlek, väcker galenskap liken på kyrkogården när vinden stormar i natt?
Varje gång livet dalar ner till bristgränsen, eller en silver färgad tår av lycka rinner längs en kind i krokig väg likt Donau flyter fram,
Andas jag aldrig helt ensam, för är det kyla och frost i natten, hur stor otroligheten en är
Så möter min beklädda andning något och man kan urskilja ditt svar,
Vart världen än befinner sig i natten och alltid
Kommentarer
Trackback
