Spår av ett delat andetag
För visst är det så, att tiden är som det vita i mörker månaderna
Döljer steg för steg var vi har varit i takt med att sekunderna tickar,
precis som fotspår i snön tillslut inte finns kvar mer
Starka känslor går att förneka i sekel och evighet
Men kan de någonsin dö?
Tömmas så på blodspill att ett andetag inte längre ryms,
Likt ett hjärta slutar slå
Det är mörka nätter nu, hjältemod är vad vi suktar efter för att känna duglighet
Kalla stunder, vill huvudet prisas med en krona av juvel,
För att en stund bli värmd, omen av falskhet
För både du och jag vet att egentligen fryser ditt kalla hjärta,
Och juvelerna är av plast
Var är ditt hjältemod nu min krigare, och varför snöar inte spåren av oss igen som de borde?
Snön är här som aldrig förut, stora glittrande flingor med ett budskap om hoppet,
faller ner om gör vår mörka jord ett uns ljusare
Ljus tänds i kretsar, i tappra godhjärtade försök att nå värmen utan en svart själ
Det är så kallt i natt, att frosten stelnar andetagen, och inga famnar fungerar
Det är fläckigt, sönder i bitar, som ett pussel med ett antal bitar förlorade
Lite undangömt bakom bråte för att glömmas, men ändå så finns det där
Minnena av oss och någonting vi delar som inte går att sätta ord på
Men hur många timmar det än går, hur många fotspår vi än har vandrat i snöstorm
Har tiden och skyfallet aldrig, riktigt snöat igen våra dagar
Döljer steg för steg var vi har varit i takt med att sekunderna tickar,
precis som fotspår i snön tillslut inte finns kvar mer
Starka känslor går att förneka i sekel och evighet
Men kan de någonsin dö?
Tömmas så på blodspill att ett andetag inte längre ryms,
Likt ett hjärta slutar slå
Det är mörka nätter nu, hjältemod är vad vi suktar efter för att känna duglighet
Kalla stunder, vill huvudet prisas med en krona av juvel,
För att en stund bli värmd, omen av falskhet
För både du och jag vet att egentligen fryser ditt kalla hjärta,
Och juvelerna är av plast
Var är ditt hjältemod nu min krigare, och varför snöar inte spåren av oss igen som de borde?
Snön är här som aldrig förut, stora glittrande flingor med ett budskap om hoppet,
faller ner om gör vår mörka jord ett uns ljusare
Ljus tänds i kretsar, i tappra godhjärtade försök att nå värmen utan en svart själ
Det är så kallt i natt, att frosten stelnar andetagen, och inga famnar fungerar
Det är fläckigt, sönder i bitar, som ett pussel med ett antal bitar förlorade
Lite undangömt bakom bråte för att glömmas, men ändå så finns det där
Minnena av oss och någonting vi delar som inte går att sätta ord på
Men hur många timmar det än går, hur många fotspår vi än har vandrat i snöstorm
Har tiden och skyfallet aldrig, riktigt snöat igen våra dagar
Kommentarer
Trackback
