18 Oktober 2010

Du fagra ansikte
Dolt bakom en mask utav passiva grimaser, om hur du uppfattar världen
Varför ler du inte i solen, så som de andra gör?
Hur tyr sig livet på en bana, där verklighet befinns i att allt som borde vara nära, tar avstånd och dör?

Tag dig i kragen, kära barn, gör livet värdigt
Ty dagarna är aldrig så gråa som nu
Stå på marken lilla liv, låt rosiga kinder smekas av en vän

Så vacker i sig, att avbildning resulterar i oavsiktlig falskhet
Som allt du verkligen inte är
Så tyst och stilla, ber jag dig att gråta ut emot min axel i kväll,
Så hopplöst och fint, samtidigt som solen somnar i takt med att stjärnor föds,
Ett tappert avslut av denna dag

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0