Linda

Dom tidiga solstrålarna, smått glittrande som av renaste guld
Sänds in av det reflekterande ljuset,
Ramar in min fönsterkarm, ramar in min morgon

Vindens långsamma rörelse för den ljusa spetsgardinen i rörelse
Jag ser ut över gator, bussar, blöta stuprännor och oktober
Drömmer om en fantasivärld i realistisk påbrå,
Drömmer om färgen på dina ögon

Budskapet är flyktigt, luddigt och bara hälften blir sagt
Oktober och regnet är snart passerar, innan vi vet ordet av
Men en färg så stark sitter kvar, klistrad fast för att stanna
En känsla kan vara nog svår att definiera, men dessa är självklara i sättet att vara sanna

Se fantasivärlden öppnas här, framför mina ögon
Faller ner på knä, ser överlumpen ut över en vacker natthimmel
Stjärnorna är så många, överraskningarnas antal i area aldrig så få
Som kärlekens tyngd i kilo, som visat i sättet hur din närhet få mig i de mörkaste orka stå

Det skulle inte vara nog att räkna antal stjärnor,
Att mäta natthimlens area, eller hur fel det vore och tävla i att kunna vinna ett hjärta
Känslan är starkare än allting som blir materia om energin skulle omvandlas
Och utan makt att göra något kan jag endast se på, falla med oavsett vilja för ideologi
Igår, idag, i morgon och framförallt i natt, min existens grundas i att det kommer att vara vi
Fallet, jag tror det kallas kärlek


Bilden är tagen för länge sedan, 2 år sedan måste det nog vara?
I en annan tid.