Linda

Oj, vad hjärtat klappar nu

I tid och otid, det är galet hur kärlek bränner

Kisar i målande tankar om ett liv byggt på drömmar, nyckeln är en gåta

Drömmar, visioner av murar att riva och hoppet att våga förlåta

En kall dag värmer om jag lutar tankarna på dina

Ett hjärtslag har aldrig slagit så i tusen, som stunderna vi delar i plural

En inre röst har aldrig skrikit så högt, som min vägleds ande stunden jag gick

I protest och raseri, uppjagad av felbeslut och singular

En röst att rätta och ett hjärtslag klappandes snabbare än ljusets strålar

Famla genom fantasi, prioritera verkligheten

En rätt väg att gå, och en sida att trotsa dönickar
En överbliven tidsram kan bli till något fint,

Jag mår aldrig så bra som i din närhet, du vackra

Och världen är aldrig så grå som dagarna du är ett bleknat minne

För allt vi är, har gjutits fast för en evighet till dess undergång och dödsdag,

Inne i mitt fumliga, oväsentliga sinne