.
och vad säger det yttersta facitens facits domare om vad som är rätt eller fel?
Är jag ensam, i att famla utan utgångspunkt
Kan verkligheten ramla, men långsamt ta sig upp igen fast det skakar tungt?
Men oj se, vad krångligt faktumet blir, odramatiskt
När viljan egentligen inte är att fly iväg någonstans, utan finna ro
En väg utan slut långt bort ifrån kärlek
En lek med livet, och blir prispengar till lycka eller idyll?
Vad jag hatar att jag aldrig kan glömma
Ett rostigt skrin med minnen ifrån länge sen, och jag skulle betala allt som går
För några minuter i vårat bort blekta förflutna
En stund i perfektion, och allt man någonsin kunnat önska i sin ägo
Känslor som dog bortanför många klockslags livstider
Så starka att om jag andas i en stjärnklar ensam, mörk och kall vinternatt
Bränner känslan grövre än brännsår, bildar stora hål i själen
Dagar som denna när allting snurrar och min näthinna skådar ett stjärnfall
Blickar jag mot himlen och den stjärna som dog, och önskar mig tillbaka
