Själens ro grundas inte på lugn, utan att vara tillfreds med dagen
Någonstans i en värld av virvlande löv och halva take away koppar med kaffe i tappra
försök att värma en ensam själ just sådär för stunden
Fick mina ögon syna inför tankebegreppet att leva var dag
Sanningen känns naken och för nära inpå, göm din verklighet bakom under och framtid
Det finaste verbet som finns, att älska
Gjorde mig nostalgisk, för dagarna vi lever är vackra
Det är en rolig höstmorgon, klockan är ännu ung och har inte hunnit fylla tio
Leende tanter med svarta baskrar i höstlövs parker och vindens susande ljud
Flickan i trappuppgången, kanske var det dig jag såg?
Tiden är aldrig långsam och klockans födelsedag kom,
tanterna gick hem i takt med att vinden blåste löven mot solen i futurum,
och en ryggtavla med mörka lockar på en metallgrön cykel visar hur flickan cyklar bort
Hon cyklar bort, långt bort
Passar inte in någonstans, överallt, och ibland
Sticker ut, ingenstans och vissa dagar
Snurrar och grubblar, tänker och undrar
Du är mitt i min vackra värld
Och dagarna får glänsande avslut i att din existens är så nära
Tack kära tant för baskern du gav mig i parken,
Och här är ännu en förklaring till att vi syftar ut i kärlek
Här är ett av dom mest betydelsefulla utav alla meningslösa arken
Med ord som leker laburint med allt vad jag vill få fram
Simmar i evighet som en sjöjungfru i fantasins damm
Det finaste verbet som finns, att älska
Gjorde mig nostalgisk, för dagarna vi lever är vackra
försök att värma en ensam själ just sådär för stunden
Fick mina ögon syna inför tankebegreppet att leva var dag
Sanningen känns naken och för nära inpå, göm din verklighet bakom under och framtid
Det finaste verbet som finns, att älska
Gjorde mig nostalgisk, för dagarna vi lever är vackra
Det är en rolig höstmorgon, klockan är ännu ung och har inte hunnit fylla tio
Leende tanter med svarta baskrar i höstlövs parker och vindens susande ljud
Flickan i trappuppgången, kanske var det dig jag såg?
Tiden är aldrig långsam och klockans födelsedag kom,
tanterna gick hem i takt med att vinden blåste löven mot solen i futurum,
och en ryggtavla med mörka lockar på en metallgrön cykel visar hur flickan cyklar bort
Hon cyklar bort, långt bort
Passar inte in någonstans, överallt, och ibland
Sticker ut, ingenstans och vissa dagar
Snurrar och grubblar, tänker och undrar
Du är mitt i min vackra värld
Och dagarna får glänsande avslut i att din existens är så nära
Tack kära tant för baskern du gav mig i parken,
Och här är ännu en förklaring till att vi syftar ut i kärlek
Här är ett av dom mest betydelsefulla utav alla meningslösa arken
Med ord som leker laburint med allt vad jag vill få fram
Simmar i evighet som en sjöjungfru i fantasins damm
Det finaste verbet som finns, att älska
Gjorde mig nostalgisk, för dagarna vi lever är vackra
Kommentarer
Trackback
