Linda

Vi drack våra synder, drack dom som blod
Själen var chockerad, blottad
Och du sög musten ur mitt dova hjärta

Blott så ovetande
Ty vi föll inom ramen av lyckans lott,
Dess moder förbarmade sig över oss, tog oss intill sin trygga barm
Vi slapp alla de dagar,
Ni led ett skoningslöst öde, med djävulens lyst i förskräckta barnaögon

Vi blev skonade i vår oduglighet
Och ni blev de andra
I en värld så långt ifrån vår,
Att vi inte ägnar bedjande tankar åt varandra
Ty våra själar blöder redan, och såren ältar oss inifrån

Vi var aldrig värda våra öden, och slutsatsen ter sig stark,
Vi kom till himmelen som barna bråten, ni till helvetet
Samma mörka dagar väntar oss,
Och samma ljus, skall ni en dag få gå tillmötes