Flumhet och skära kinder övervinner all form utav ensamhet
Natten har smekt om det tomma livet i timmar nu
Det ekar tomt av ensamhet i mina väggar, och den blomster som levde där på tapeten
Är nu som förkrossad av en grå hinna, just liksom jag och allting jag är
Ja bara jag inte trillar dit igen
Faller, genom självömkan och någon slags förälskelse som slutar i tårar
Faller, för någon som dig
Skrattretande hur du kan få mitt hjärta att överleva på tomgång
Hoppa en dans utav vad poängen ter sig
Den man vinner, då man älskar någon
Texterna blir flumma och mormor tror att jag nypt i kinderna för att uppnå rosfärg
Egentligen är skammen en del i processen
Snälla ta mig inte så på orden för egentligen vet jag nog inte vad jag pratar om
Din stil är skrattretande och vi passar nog aldrig alls, ens någonstans
Egentligen drömmer jag ju om Håkan och hur vi bara dansar
Förstår inte hur din skugga kan återskapas varje gång jag öppnar mina slutna lock efter natten?
Hur jag blir alldeles skär av att tänka på hur jag ryser, var gång du skulle kunna
Röra, vid min skuldra i kvällens salighet
Jag känner vad jag inte vill och det svider att veta
Att jag trillat dit igen, genom alla val av världar
Att jag fallit, igen
Hopplöst
För någon som dig
Det ekar tomt av ensamhet i mina väggar, och den blomster som levde där på tapeten
Är nu som förkrossad av en grå hinna, just liksom jag och allting jag är
Ja bara jag inte trillar dit igen
Faller, genom självömkan och någon slags förälskelse som slutar i tårar
Faller, för någon som dig
Skrattretande hur du kan få mitt hjärta att överleva på tomgång
Hoppa en dans utav vad poängen ter sig
Den man vinner, då man älskar någon
Texterna blir flumma och mormor tror att jag nypt i kinderna för att uppnå rosfärg
Egentligen är skammen en del i processen
Snälla ta mig inte så på orden för egentligen vet jag nog inte vad jag pratar om
Din stil är skrattretande och vi passar nog aldrig alls, ens någonstans
Egentligen drömmer jag ju om Håkan och hur vi bara dansar
Förstår inte hur din skugga kan återskapas varje gång jag öppnar mina slutna lock efter natten?
Hur jag blir alldeles skär av att tänka på hur jag ryser, var gång du skulle kunna
Röra, vid min skuldra i kvällens salighet
Jag känner vad jag inte vill och det svider att veta
Att jag trillat dit igen, genom alla val av världar
Att jag fallit, igen
Hopplöst
För någon som dig
Kommentarer
Trackback
