Ett stulet liv
Inspirerad, utav ett liv
Hade inte en aning om att enkelhet kunde vara så svårt
Visste inte varför vi fastnade
Du såg på mig, in i mina ögon utifrån
Varsin sida, och det dammiga fönsterglaset avgränsade en kärlek
Delade oss i olika världar
Vilken sol, orkar värma nu?
Vilken ängel faller inte, och vilken ros orkar blomma?
Våra dagar är över
Och jag berättade för alla nya jag mötte, att våra dagar de var så länge sedan nu
Dolde mitt fruktande girighets spjut, bakom all den ensamhet som tyngde
Som en dyr martini
Vacker att se på, så njutningsfull emot mina läppar
Sådan är du, ond att leva med nästa gryning
Så ensam igen och med flackande minne om vad som egentligen hände igår
Rosorna vissnar och mina drömmar glöder
Minnena dammar inte bort som de borde
Urdruckna kaffekoppar viskar den sanning en sargad själ bär på
Jag offrade mig själv för ditt leende
Tilltygad kvar,
Bara sorger lever här nu
Du rövade bort ett hjärta
Stal min värme, mina vingar och den blommande ros
Jag odlat så länge för kärleken
Kommentarer
Trackback
