Hjärtklappning i ett vårstänkt Svealand
Förnuftet är den dos kokain vi tar till
Då vi inte synes vara nog förälskade
Mitt mellan barndom och att växa upp
Jag fann
Vid landsvägen
Nerdammad med grus och hoppfull av vår i syret
Vatten blåare än vad himlen kan vara, klarare än kristall
Ljus spred sig som utströdd silkestråd över den guppande böljan
Strålarnas guldsken gav stänk av magi
Den snövita svanen sträckte på sin smäckra hals
Så förtrollande
Det var den vackraste stund
Jag visste
Mitt slitna ur stannade, men det gör mig ingenting
Ty minuter
Är oväsentligt nu
Fick inte svaren jag sökte
Blott den harmoni
Ovissheten kan bära
En dörr
Till fantasiland i verklig stund
Nu olåst för framtid
Ljus som svanens vita kappa
Som doppad i en grädde fluffigt ljuv
Ingen ömkan
Råder här
Förnuftet vid kärlek, är som att somna om
När du väl blivit väckt
Synes det omöjligt
Att sluta ögonen
Kommentarer
Postat av: Jennifer
Så otroligt vackert!
Postat av: Anonym
fin du är!
Postat av: Random
Du är så himla fin! En bild på dig, bringar min stjäl ett flin. Å du är så fin. Din kropp på en varm sommar dag, skulle vart som att överdosera kokain - men inte dö!
Du är så fin.
Trackback
