Ängladvala
Trodde aldrig åtrå kunde leva här och återuppväcka
Min döda materia ifrån dvala under timmar svarta utav natten
Mitt hjärta dunkar hårda slag emot
Ditt
Sovande andetag spelar in i öron som vilar susande
Viskar om en sanning
Änglarna vaggar oss in i drömmarna
För samman gott således att ondskan viker sig
Smekande händer räddar blott det sken som ljuset tyst anspelar
Trodde aldrig att en verklighet kunde vara så vacker
Gungande på kärlekens vågor är allting svart på vitt
Fast kärleken klär oftast som alltid
I regnbågsljus
Kommentarer
Trackback
