Silverskor
Vi kan nog finna vägen
Bara jag trampar i rätt fotsår
Hittar den öken, där var sandkorn speglar ett minne
Bortträngda, av mina steg
Alla nätter utan vila i natten
Den suckar högre än mig
Längtan råder inga bot,
Där svartvila möter gryning och morgondis
Det är fagra ögonblick, stunder som dessa
Rådjur som klunkar silkesvatten ur stillsamma glittertjärnar
Och dagg som glittrar
Går jag ur öknen och mot denna gryning
Vandrar mot möte med vitögats fagraste punkt
Så kan jag istället för att tränga bort dåtiden
Bilda mönster, i silverböljan
För inget är väll finare glitterstänk på vid de steg
Som skapar en plats där våra fotspår korsas
Och så kan jag andas, rent och silverlikt igen
Kommentarer
Trackback
