Skymtar stärnglans vid ögongloberna



Jag vill skåda världen genom samma ögon
Som den starka augustisolen fick att kisa för att kunna se solnedgången
Skratta samma skratt som vi gjorde i tokiga nattens timmar
Inte pendla fram och tillbaka i denna hopplöshet

Hjärnan är hungrig på förklaringar
Liksom hjärtat vill mättas med ro
Kroppen vill springa långt, långt bort
Och tiden betyder inte längre någonting

Svävar man i lycka förlänge inser man snart
Hur oförutsägbart livet egentligen är








Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0