En historia i sig det är varje landning och varje start

Timmen är sen och jag borde ha gått hem
Men whisky och ett sällskap i den sena timmen
Ja det oklär nog ingen  

Det är allt det där, som är vackert
De små tingen som tingeling ville främja

Kanske vi två genom en natt?
Oändelse lockar bara giriga själar
Under sommaren finns ingen frost på min fönsterkarm
Bara under vintern flyttar isen till huskanten
Såsom vi fastnar tillsammans då och då

När allting verkar perfekt tystnar plötslig fågelsången
Och mörker faller fram

Önskar jag kunde springa många mil
Kasta ifrån för att sedan landa mjukt
Någonstans i din bädd

Ja whiskyglaset brände strupen och dina händer emot min midja
Vi föll igenom timmarna
Landade mjukt

Somnade intill kärleken
Och vaknade utav fågelsången


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0