Flyg som fjärilar i ett regnland, där kärleken mäts i läppar som möts
Jag står kvar i skepnaden utav en dröms förfallna villovägar dagen då du kommer
Ängslan omfamnar ett spillt liv, kanske två
Det knackar, och jag möter min spegelbild
Kanske skulle vi kunna passa tillsammans ändå
Regnet har upphört ty himlen orkar inte fälla fler tårar,
Vår jord har blivit renad i sin egen sorg, än en gång
Du kryper intill och jag vill leva, leva för just ikväll
Du är som det glas jag kan skyla mig i skydd utav ifrån ondskan,
De stunder då mitt eget inte hållit måttet
Och glasskärvor skär in, i ett skadat inre
Tänk vad det är att le, uti dess fint belagda egendom
Inga tjuvar får stjäla mitt leende, för jag vill inte förlora den lyckan
Billigare än vad kämpa betyder, men lika äkta som regnet innan
Endast en enda dåre, låter jag ta de jag fruktat att någon ska röra
Hur det än går, vet jag att leendet aldrig dör utav din stöld
Därför, får du när och hur du vill
Vart vi än är,
Rätten till att stjäla mina läppar
Blodröda, eller nakna spelar ingen roll
Ty aldrig kan det väll anses i ondo,
Att stjäla för att bringa lyckan desto större än hur den föreföll sig stunden innan?
Blodröda eller nakna, det spelar ingen roll
Bara vi möts, vid varandra
Knocka våra hjärnor och älska, älskling
Ja tänk om man kunde stjäla hjärtan bara sådär
Undertiden, då vi faller som regnet utanför
Bakom en dröm utav vishetens dricka, ja just där skulle jag placera dina läppar
Som i ett litet fack, för att säkert veta var de finns
När natten kommer
Det finns så mycket jag vill få sagt, och allting man kan visa
Som en avund utav argument för varför kärlek kommer
En fågelkvittrande värld i morgonsol
Hur kan vi egentligen klaga på livet?
Bara vi är tillsammans genom dagarna
Besparas min ensamhet,
Bara fåglarna aldrig slutar att sjunga
Så att jag inte glömmer livets melodi
Älskling ta min hand nu
Sjung med i sången och lätta våra hjärtan
Kyss kärlekens tillkomst, och stäng inte ute det allt vad du kan uppnå
Förnekelse besparar inga tårar
Jag sjunger gärna med i sången som vi spelade
Kanske är det så enkelt att det handlar om att älska genom att vekna
Ner på knäna och blotta din sanning,
Jag vet att vi kan orden
Offra sig själv för kärlek, för att nå kärleken
Och den sång vi egentligen kan men glömde bort i ruset av musiken och klappande hjärtan
Försvinner i förälskelse
Och förtal gentemot de drömmar som talar emot våra delade nätter
Jag borde öva på att le
Tänk om vi gick ner oss i skiten vi kunde duschat av oss
Som smuts kan rinna av med vatten
Så borde vi kunna överleva
Du och jag
Gentemot allting
Ljudet ifrån en tystnad utav oss två, och samhörigheten ekar i timmarna
Stanna hos mig
Ett stulet liv
Inspirerad, utav ett liv
Hade inte en aning om att enkelhet kunde vara så svårt
Visste inte varför vi fastnade
Du såg på mig, in i mina ögon utifrån
Varsin sida, och det dammiga fönsterglaset avgränsade en kärlek
Delade oss i olika världar
Vilken sol, orkar värma nu?
Vilken ängel faller inte, och vilken ros orkar blomma?
Våra dagar är över
Och jag berättade för alla nya jag mötte, att våra dagar de var så länge sedan nu
Dolde mitt fruktande girighets spjut, bakom all den ensamhet som tyngde
Som en dyr martini
Vacker att se på, så njutningsfull emot mina läppar
Sådan är du, ond att leva med nästa gryning
Så ensam igen och med flackande minne om vad som egentligen hände igår
Rosorna vissnar och mina drömmar glöder
Minnena dammar inte bort som de borde
Urdruckna kaffekoppar viskar den sanning en sargad själ bär på
Jag offrade mig själv för ditt leende
Tilltygad kvar,
Bara sorger lever här nu
Du rövade bort ett hjärta
Stal min värme, mina vingar och den blommande ros
Jag odlat så länge för kärleken
