Linda

Börjar känna en oroväckande känsla av skoltrötthet svepa in över mig. Inte som den där man stressande suckar över prov och längtar långt långt bort till lov och fritid, utan mer den när det gått ett steg längre och man dagdrömmer runt i vardagen samt sakta börjar sluta bry sig alls och stressen knappt är påtaglig, fast den borde vara det. Detta i sin tur borde dock vara stressande i sig, I guess.

I vilket fall, jag går in i ytterligare håkandvala istället, det har ju funkat förr. Hoppas verkligen att det ger med sig med tiden för annars har jag ett rejält problem att fajtas med. Bild nedan från min resa i eskapism, genom Brott & Straff.