Linda

"Så sömndrucken att min igenkalkade kaffekopp där svarta toner av ensamhet som börjar klättra på kanterna, känns fullare än jag
Älskling väck mig upp på benen

Realisterna spottar oss i nacken,
De menar att psyket inte kan fly sin vardag, blott de måste ljuga
Ty du har skalat bort min verklighetsuppfattning, blottat min nakenhet
Plagg för plagg har du skoningslöst slitit av, ända sedan första dagen vi sågs

Sommarkväll slår över till natt i takt med gångna sekunder och moln som släcker sina trötta lock
Inväntar en ny morgon, blott är jag redan naken under en bädd utav stjärnor
Redo för natten, och tusen sanningar som kommer andas ovanför ytan,
När du ligger intill under himlavalven
Så nära att jag kan känna din gåshud
Och höra ditt hjärta prata till mitt

Som om min kaffekopp vore fylld,
Och realisterna skulle flytt planet efter optimisternas skoningslösa segertåg
Realismen tankar ger hän åt romantikens rosiga plädar att fällas ut
Som om sanning och nakenhet är det vackraste jag vet i natten, som stjärnorna
Lysande, talande, bländande, tysta, för oss

Att knyta ihop säcken blir överflödigt
Vi bara andas lugna andetag utav en delad melodi
Drömmer att vi vaknar i östers gamla legender
Somnar till sist,
In i kärleken"