DE NI
Nu ska ni få höra!
Igår kväll hade jag en liten panikartad stund. Haft tankar länge över allting veckorna innan lovet har att erbjuda, och stressen i huvudet fick mig att göra en ”To do- lista” för att försöka skingra allting någorlunda. Smart drag, eller?
Faktiskt så panikade jag dubbelt upp när jag skräckslaget såg upp emot femton saker på papperet framför mig. Allt ifrån tandläkare till history assignment, matteprov, passtagning, fika med vänner, nationellt franskaprov i tal, innebandyträning, innebandymatch, innebandy-DM, släktkalas, övningskörning, spanska glosor etcetera. Tänk om jag också blir en av alla dem som går in i diverse väggar hit och dit?, fortsatte det att rusa genom huvudet?
Halvt gråtfärdig började jag fundera över möjliga strategier för att lösa problemet tid, och eftersom vissa saker som skolarbeten inte går att flytta på började jag rossla runt bland resten. Innebandy måndag, tisdag, torsdag och lördag. När ska jag skriva historia uppsatsen?! Tre fjärdedels gråtfärdig och jag kommer fram till följande; jag måste skippa bandymatchen. Tar upp en hel dag där jag kunde suttit med plugg som måste göras. Trots det faktum att det är sista säsongsmatchen och jag har kommit igång ordentligt. Ja, så måste det bli.
Morgonen därpå (idag) läser jag i GP och får fram en artikel om studiestress (Ironiskt nog hette studenten Linda Gustafsson). Hon berättar om väggar hit och dit som hon hamnade offer inför, och jag kände igen mig en hel del i sakerna hon berättade om som förmodligen flertalet av er som läser detta också gör. Längre ner, under artikeln stod en ruta med tips för att slippa stressen: ”Strukturera upp ditt arbete” fanns förvisso med, men före detta stod 1: ”Gör saker du tycker om”, och 2 ”Träning lättar på stress och ökar ditt välbefinnande”.
Kling, där damp stenen ner! Jag ska baskemej inte skippa matchen trots allt. Vilken fruktansvärt dum ide, egentligen. För att sitta ännu en dag med ångest över proven och förvisso få pluggat en del, men det är tid som finns i andra luckor bara man spanar noga. Nej, jag ska ha kvar mitt liv vid sidan av för att må bra är minst lika viktigt som att få bra resultat i skolan, och man lever bara en gång, eller hur? Löjligt klyshigt men också så sant, det där. Att studera tar upp en hel del av min tid för framtiden är vad man har, men vad man också har är nuet. Ta för guds skull vara på det, för jag vill i alla fall inte sitta där när jag är gammal och tänka på allting jag kunde gjort och hur bra allting kunde blivit. LEV MERA HÖRRE NI!
Igår kväll hade jag en liten panikartad stund. Haft tankar länge över allting veckorna innan lovet har att erbjuda, och stressen i huvudet fick mig att göra en ”To do- lista” för att försöka skingra allting någorlunda. Smart drag, eller?
Faktiskt så panikade jag dubbelt upp när jag skräckslaget såg upp emot femton saker på papperet framför mig. Allt ifrån tandläkare till history assignment, matteprov, passtagning, fika med vänner, nationellt franskaprov i tal, innebandyträning, innebandymatch, innebandy-DM, släktkalas, övningskörning, spanska glosor etcetera. Tänk om jag också blir en av alla dem som går in i diverse väggar hit och dit?, fortsatte det att rusa genom huvudet?
Halvt gråtfärdig började jag fundera över möjliga strategier för att lösa problemet tid, och eftersom vissa saker som skolarbeten inte går att flytta på började jag rossla runt bland resten. Innebandy måndag, tisdag, torsdag och lördag. När ska jag skriva historia uppsatsen?! Tre fjärdedels gråtfärdig och jag kommer fram till följande; jag måste skippa bandymatchen. Tar upp en hel dag där jag kunde suttit med plugg som måste göras. Trots det faktum att det är sista säsongsmatchen och jag har kommit igång ordentligt. Ja, så måste det bli.
Morgonen därpå (idag) läser jag i GP och får fram en artikel om studiestress (Ironiskt nog hette studenten Linda Gustafsson). Hon berättar om väggar hit och dit som hon hamnade offer inför, och jag kände igen mig en hel del i sakerna hon berättade om som förmodligen flertalet av er som läser detta också gör. Längre ner, under artikeln stod en ruta med tips för att slippa stressen: ”Strukturera upp ditt arbete” fanns förvisso med, men före detta stod 1: ”Gör saker du tycker om”, och 2 ”Träning lättar på stress och ökar ditt välbefinnande”.
Kling, där damp stenen ner! Jag ska baskemej inte skippa matchen trots allt. Vilken fruktansvärt dum ide, egentligen. För att sitta ännu en dag med ångest över proven och förvisso få pluggat en del, men det är tid som finns i andra luckor bara man spanar noga. Nej, jag ska ha kvar mitt liv vid sidan av för att må bra är minst lika viktigt som att få bra resultat i skolan, och man lever bara en gång, eller hur? Löjligt klyshigt men också så sant, det där. Att studera tar upp en hel del av min tid för framtiden är vad man har, men vad man också har är nuet. Ta för guds skull vara på det, för jag vill i alla fall inte sitta där när jag är gammal och tänka på allting jag kunde gjort och hur bra allting kunde blivit. LEV MERA HÖRRE NI!
Kommentarer
Trackback
