DJUP OCH LJUS MIN GLORIA
[Fick plötsligt skrivarlusten tillbaka. Skrev lite.]
Och du stoltserar med hur du klarar att hoppa ifrån Skansberget utan att ta sats
Med solen i ryggen och världen som tar emot dig
Men jag vet att du är räddast i världen för att bli lämnad ensam
Och vem kan klandra den,
Som bär skuld och skam i handen
Du sjuder av ånger när du ler
Ler, det som alla ser och ingen ser igenom
För ingen kan väll vara olycklig som har sådana lockar, ängel
Du sjöng, du sjöng, du sjöng för mig
I skamlösheten
Ty det enda som gick fram var sanningen bakom leendet
Och den ostämda gitarren som vittnade om mörka dagar skar sönder mitt tvivel,
som inte var helt vilselett riktigt ännu
Skar upp mig,
Helt itu till djupa sår
Vi är som krona och klave, du och jag
Alla vill ha en av varje sort och aldrig de som passar, som livet sig självt
Det som finns i din hand
Och som solen som efterlämnar fräknar som fotspår i sanden för att lära oss om oss själva
Älskade ge mig felsteg, ostämda toner och fräknar
Ty din hopplöshet är min svaghet och länk till hur man tar sig an livet
Ty att stöta dig på rätt väg, sjunga med dig i oljudet och kyssa ditt utav solen redan kyssta skin
Ty detta speglar av sig och blir till skolsken
Som ger ljuset till mina dagar
Och du stoltserar med hur du klarar att hoppa ifrån Skansberget utan att ta sats
Med solen i ryggen och världen som tar emot dig
Men jag vet att du är räddast i världen för att bli lämnad ensam
Och vem kan klandra den,
Som bär skuld och skam i handen
Du sjuder av ånger när du ler
Ler, det som alla ser och ingen ser igenom
För ingen kan väll vara olycklig som har sådana lockar, ängel
Du sjöng, du sjöng, du sjöng för mig
I skamlösheten
Ty det enda som gick fram var sanningen bakom leendet
Och den ostämda gitarren som vittnade om mörka dagar skar sönder mitt tvivel,
som inte var helt vilselett riktigt ännu
Skar upp mig,
Helt itu till djupa sår
Vi är som krona och klave, du och jag
Alla vill ha en av varje sort och aldrig de som passar, som livet sig självt
Det som finns i din hand
Och som solen som efterlämnar fräknar som fotspår i sanden för att lära oss om oss själva
Älskade ge mig felsteg, ostämda toner och fräknar
Ty din hopplöshet är min svaghet och länk till hur man tar sig an livet
Ty att stöta dig på rätt väg, sjunga med dig i oljudet och kyssa ditt utav solen redan kyssta skin
Ty detta speglar av sig och blir till skolsken
Som ger ljuset till mina dagar
Kommentarer
Trackback
