Linda

Grubblar och funderar och kommer som oftast allra vanligast, fram till att mitt liv är fint. Det svänget upp och ner som havsvågor, då och då slår de till ordentligt och kastar droppar upp i skyn och då och då är det alldeles vindstilla och guppar behagligt. Precis som det ska vara, eller hur? Alltid som oftast är det fint och jag är tillfreds med mig själv och det mesta runt omkring mig, och ibland behöver det inte vara mycket mer komplicerat än så. Jag gillar att leva.

Josefin är förstås söt, dagen till ära.