Jag känner pojken här i fönstret mitt emot, han samlar drömmar i fickan

Kengar på för fullt på all min lediga tid, försöker knuffa in kraft mellan detta för att fixa allt det som ibland känns enormt med skolan men som snart (Om exakt en månad och tre dagar), kommer att vara över. Vacker tanke, inte sant? Påtal om jobbet, så går Kent's skiva i lurara på både dit och hemvägen. Det är bra grejer. För övrigt så är det blåvitt som gäller och massa goa fotbollskvällar i vår-oset som börjat ta fart, hur kan man annat än älska det?

Förresten, jag har äntligen börjat skriva igen. Skriva as in med flyt och ett starkt hjärta bakom, inte bara framtvingade rader från ångesten att meningar inte kommit upp som de tidigare brukat. Det måste vara något med våren. Lyssnar på Håkan hela tiden som alltid då, på alla låtar som finns och älskar dom lika mycket som alla andra vårar tidigare. Sen så sätter man sig vid kanalen med solen i ögonen och filosoferar och då kommer nya rader som tankar, det bara rullar på helt enkelt. Fint är det i alla fall.

Below, me and mate. Enzo är kunglig!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0