Själens ro grundas inte på lugn, utan att vara tillfreds med dagen

Någonstans i en värld av virvlande löv och halva take away koppar med kaffe i tappra
försök att värma en ensam själ just sådär för stunden
Fick mina ögon syna inför tankebegreppet att leva var dag
Sanningen känns naken och för nära inpå, göm din verklighet bakom under och framtid
Det finaste verbet som finns, att älska
Gjorde mig nostalgisk, för dagarna vi lever är vackra

Det är en rolig höstmorgon, klockan är ännu ung och har inte hunnit fylla tio
Leende tanter med svarta baskrar i höstlövs parker och vindens susande ljud
Flickan i trappuppgången, kanske var det dig jag såg?

Tiden är aldrig långsam och klockans födelsedag kom,
tanterna gick hem i takt med att vinden blåste löven mot solen i futurum,
och en ryggtavla med mörka lockar på en metallgrön cykel visar hur flickan cyklar bort

Hon cyklar bort, långt bort
Passar inte in någonstans, överallt, och ibland
Sticker ut, ingenstans och vissa dagar
Snurrar och grubblar, tänker och undrar

Du är mitt i min vackra värld
Och dagarna får glänsande avslut i att din existens är så nära
Tack kära tant för baskern du gav mig i parken,
Och här är ännu en förklaring till att vi syftar ut i kärlek
Här är ett av dom mest betydelsefulla utav alla meningslösa arken

Med ord som leker laburint med allt vad jag vill få fram
Simmar i evighet som en sjöjungfru i fantasins damm
Det finaste verbet som finns, att älska
Gjorde mig nostalgisk, för dagarna vi lever är vackra

Herr mås

En skriande mås flyger över grönblått, skvalpande hav

Bär på färgad fjäderkappa, färgat budskap

Herr mås, hur spår du kartans gestalt över vindens väg i nutids klockslag?

Herr mås, vilken väg bör jag flyga om jag vill nå till kärleken?

Din fjäderkappa klär dig och dina starka vingar är vackra i skyn

Lyser soluppgången för oss idag?


Orden blir till dans och melodi, hjärtat smälter som sötad biskvi

Slagen klappar, bultar och slår

Allting jag gör är för dig, imorgon, idag och igår


Herr mås, månaderna flöt ihop med tickande tiden och blev år

Årstiderna blev sensommar i solen, höst, vinter, och som blev kärlek och vår

Sommaren kom igen, hösten är när

Herr mås, sommaren är död nu men som plåster på såren regerar kärleken här

 


Lite tankar sådär. Bilden tagen i somras, underbar en sommarnatt i Grebbestad

med fina, fina vänner.


A little bit boring

Det är en dag av välfärd
Klockorna klingar, höst blåsten leker fridfullt i långa sommarblekta hår
Jag lever i mission, precis som du

Världsbilden är sned och mina ben likaså
Tiden sipprar förbi som genom timglas
Tankar kommer, tankar går
Dagarna flyter ihop och blir till livstider



Tomma ord utan eller med mening, jag vet inte. Bild ifrån förra veckan.

Avskriveri är bra för själen. Eller något



Ögon i stan möter förutom vinden och varandras blickar med tomma måsten som svar,
Flygande löv med nyanser i ren fantasis vackraste färger, de farligt röda som blod, de gröna som ännu vill leva i sommarens sista minuter några få klockslag till, de som lyser i speciell orange som augustis allra sista solnedgång, och de som skimrar i renaste guld

 

Minnena bleknar otroligt, och det är som om den lysande kärleken vi hade aldrig på riktigt fanns

September vinden tar mig bort

Våra liv delar inte parallell bana längre, framtiden finns någon annanstans

 

Löven flyttar ständigt med vinden, solen ger dom ett vila och vattendropparna silverstänk

Jag undrar vart dom är på väg, och om ödet bestämt dess resas slutstation i förtid

Segrar krafter eller viljor egentligen, när man tror sig veta säkert vad man vill åt?

 

Är det lättnad eller tragedi att sådan kärlek med tiden faktiskt kan dö ut?

Som julljusen vi tände tillsammans för att värma våra kalla själar en sen decemberkväll,

Så slocknade även magin

 

Min halsduk är tjock, den stickade koftan nära inpå kroppen, mitt röda hår med blonda inslag ifrån ifrån sommaren blåser bråkande med vinden i takt med min steg,

och ljusblåa ögon lyser förväntansfulla

 

September vinden tillsammans med solen för mig inte längre bort

En blick på höstlövens färgsprakande liv som bildar levande tavlor,

ett djupt andetag med frisk luft av någonting nytt

Jag har hittat hem




Bilden tagen i förra veckan, bilderna ifrån förra inlägget likaså.
Självutlösaren, the way to go!

Autumn

Jag vet inte varför
Men hösten lyckas alltid göra mig lycklig







RSS 2.0