Hjärtklappning i ett vårstänkt Svealand



Förnuftet är den dos kokain vi tar till
Då vi inte synes vara nog förälskade

Mitt mellan barndom och att växa upp
Jag fann

Vid landsvägen
Nerdammad med grus och hoppfull av vår i syret

Vatten blåare än vad himlen kan vara, klarare än kristall
Ljus spred sig som utströdd silkestråd över den guppande böljan
Strålarnas guldsken gav stänk av magi
Den snövita svanen sträckte på sin smäckra hals  
Så förtrollande

Det var den vackraste stund
Jag visste

Mitt slitna ur stannade, men det gör mig ingenting
Ty minuter
Är oväsentligt nu

Fick inte svaren jag sökte
Blott den harmoni
Ovissheten kan bära
En dörr
Till fantasiland i verklig stund
Nu olåst för framtid

Ljus som svanens vita kappa
Som doppad i en grädde fluffigt ljuv
Ingen ömkan
Råder här

Förnuftet vid kärlek, är som att somna om
När du väl blivit väckt
Synes det omöjligt
Att sluta ögonen

Ett möte med en dröm



Jag skulle offra min morgondag
Mina hopskrapade sinnen
Möjligheten att skildra färger
Drunkna i en oas av phytagoras satser
För att få se
Dig le

Det bor ett spöke i min garderob
Men han lever
Endast för att syna mina felsteg
Badda dem ödmjukt
Med sina tankar om livets erfarenheter

Jag inspireras blott av ljuset du sänder
Livet
Är en källa med vatten rent nog att dricka
För en frälsare

Ditt leende
Ger mig kraften att taga min demons ord
Till hjälpande hand i stunder av natthimmels färg
Vattnet
Delar jag med frälsaren

Kan vi dela dagen,
Vattenglaset
Och parallella fotspår i världen?

Det bor ett spöke i min garderob
Vi brukar le tillsammans
Drömma den dag
I det renaste källvatten
Min frälsare uppenbaras

Genesarets profet var lika klar

Kanske är våra tolkningar
Bland de finaste vi har
Rätten till att måla skepnader
Dansandes just de steg du föredrar

En tår föll i afton
Så klar, och i formen oval
Inga vassa kanter
De runda formerna vaktar
Ifrån den ondo
Du fruktar i nattens ensamhet

Ursprungligen har vårt klot inga vassa kanter
Blott kan man ändå skära sig
På skapelser av oss
Ditt misstag skar mitt inre

Det är inte ung juninatt
Blott kan jag ändå nå den belåtenhet
Sommarnätter skapar

Jag sitter här i marskvällen
Ler åt dåtiden som var
Andas genom munnar av dryck röd likt blod
Timmarna förvaltas och minnena suddas i vinets värme som sakta solkar min kropp
Oj vad min värld är vacker

Tårar blanka som speglar
Reflekterar silverljus i möte med natthimmel
Likt just den sommarkväll vi dansade
I liknande klarhet

Förslutna

Av kärlekens ljus

Förmiddag för dig

Le nu åt din dag
Som av natten gjort sig förtjänad
En möjlighet till skildringar i fredens slag
Din skatt

Solka inte möjligheter
Din nästa,
Är av vad som finns i dig

Ta chansen ty den kommer
Inte åter
Hans armar
Värmer inte alla kölder igenom

Släpp taget om fela
Du lär dig av alla vägar du tar
Ångesten
Frigör den

Det är dag och jag känner
Hans bragd
I mig

Genom natten din värme kommer ifrån drömmen
Under mina ögonlock
Dagen är min gåva
Ifrån vår aska

Livets många stunder
Du finns alltid
Med mig


Blev du över?

Böcker i högar och temuggar som ger den värme
Min kropp inte når

Franska toner dansar ljuv salsa in förbi mina öronsnäckor
Och stundens känsla är svår att beskriva
Drömmer om en framtid
Lik vårstrålarna tidigare alen
Som i skulptur av guldets sken

Ljus av impulsiv form
Bärande på upptäckter och äventyr
Stora som små, väldiga nog att täcka
Böckernas kunskap med bragd
Sista sidan för länge sedan
Lagd

Ett liv bortom det faktum, dit drömmar inte når
Såga tvivel till sin död i tomgång
Bygga dagarna på enkla toner av sång
Och genom motgångar
Treva balansgång

Du vill väll leva sköra dag
Och möta bror i din nästa?

Ty vid gryning
Kommer syskon
Och byter av
Ger dig som av lag
Värdighetens behag

Le i guldets sken
För glädjen
Gör din värld ren

Förälskelsens bekännelse



Bakom samma fönsterkarm vill jag se
Ditt ansikte vakna upp som ett farväl av nattens dröm
Skina av den solstråle, som välkomnar oss båda dag

Dela genom våra ögons linser
Synen, av novembers första snö

Du namnger mig konstens prinsessa
Jag kallar dig mitt eviga ark

Så starkt
Det utseendet på din kropps dryck, älskade
Ger färgen åt den blodröda ros jag tecknar
I augustinatt

Stockholm blir aldrig mitt Göteborg
Men med dig i snusande drömland
Är en natt på hotell utan en enda stjärna
Som glänsande glimt av natthimmel

Viskning från änglabarn
Kom kärlek, kom

Från slagen inifrån,
Känner jag såhär
Det är ifrån mitt hjärta
Jag når ditt

En bussfärd genom ångesten med halvblöta sockar

Vi kan skriva ännu en sång om halleluja
Alternativt låta alkoholen hjälpa oss att överleva natten
Ty det är bara vi och idealen kvar nu
Inga livskvaliteter vi vill äga, och all kärlek dog
Galna teorier tog överkoll,
Världen häpnar inte lägre
Vi är i moll

En halvfull buss med regndroppars öde
Slutgiltiga dödsfall emot mark eller chaufförens dimmiga fönsterglas
Jag ser mannen framför mig och försöker placera honom i rätt fack
Vem han är efter sin bakgrundsbild på den halvöppna datan

Vem tror i tvåtusentalets nutid på sagor och troll
Världen häpnar inte längre
Vi är i moll

Kärleken är vacker

Två hjärtan dunkar samma slag
Slår som kyrkklockor, för en tid
Där välfärd tor sig vara,
Försvagad länk till liknelse

Harmonins moder
Veta bättre
Än försvagad
Son

Det är så tillfredsställande att älska med någon
Så skönt, att bli älskad

Kombination av dessa två
Taga oss,
Till åtrå vrå

En spännings lust,
Väcker
Njutnings pust

Tiden blir till en värld
Oändlig
Av passion

Synden är satans skatteverk

Rättvisa

Påfundet, för en enkel visions bild
Av en dröm?

Perfektion

Ett försök skapat av att uppnå upprymdhet

Född ur en bisarr, snedvriden vilja
Av att räcka till?

Misstag

Är att blotta sina fel

Har våra nakenchocker sin synonym


Mänsklighet?




Tankar 00:21

Förnuftet vid kärlek är som att somna om
När du väl blivit väckt,
är det omöjligt att sluta ögonen

Ett skrik kan brännas mer än solens strålar

Solen lyste i dina ögon
Färgade Afrika med skönhet den natten

Det är häpnadsväckande
Hur skenet ifrån vårt brinnande klot av energi
Var svagare
Än ditt brännande skrik

En symbol för ett kränkande
Smärtan
Är inte nog,

Den natten miste du inte enbart din lust,
Blott din integritet,
Rätt att bestämma över din gestalt
Din vilja

Din talan lyssnar ingen på
Din vilja
Är ointressant

Ditt bästa
Är inte nog

Mästerliga konturer av en himmel


Mina händer saknade själsfrändar
Bristen på beröring blev påtaglig

Strödde salt i dina blödande sår
Svidande

Du konfronterar modigt,
Med en sylvass pil som spetsar
Ett vilset hjärta

Muren mellan våra världar
Revs
Av ömkande enslingar och ett delat mörker

Våra brustna hjärtan
Möttes
Bitarna ifrån två liv
Passade

Som pussel
Våra världar

Ur hopplösheten och en bisarr brist på mening
Föddes en känsla
Av frid

En natthimmels svarta djup är ett vackert mörker
Och prydnaderna, kulor i det mest glänsande silver

Tillsammans lyser de
Pryder vår himmels tavla

Vackert
I evighet

Tillsammans
Lyser vi

RSS 2.0