Hoppas och tror, att denna avslutningen för tiden som varit ska bli lika
fin, tokig, random, impulsiv och härlig som den förra.
Happy new year!

Stan med denna busen today, 2:a gången denna veckan! Förvisso i en
annan stad. Taggat för nyår nu trots diverse missöden, detta ska bli skoj!
Bild ifrån i somras, haha..

Jag har inte rört kaffe koppen, ännu
Inte rört tankarna på dig
Inte heller de ljusa arken, på ett bra tag

Ljusa som en påminnelse om vad vi var
Som stjärnor påsatta vid en natthimmel så klar

Orkar inte försöka dra mig ur ännu ett lass av uppgivenhet
Sitter hellre kvar på ruta ett
Med rykande kaffe och inträngda känslor

Vita ark tornar upp intill nattens timma
En gammal pensel ligga
Just intill, som tankarna om dig
Alltid, just intill mig

Vill inte skriva av rädsla för att riva
Muren jag byggt upp kring sanningen
Vill inte se henne le
Ditt leende

En tyst sakta suck får avsluta
Min första klunk
Av öppen besvikelse

"Trött som döden, vinterns korta dar är långa I år
Dandy & Dandy, ring inte, skriv inte, lås inne ivern I dig
Hallå! Är du där? Är du kvar? Hallå! Finns det nånting kvar?

Stjärnfall, stjärnfallet är jag
Och du är himlen jag föll från den dag"¹

En av Krunegård's bättre. Så fint, så fint.








¹http://www.stlyrics.com/songs/m/markuskrunegrd53929/stjrnfallet2118876.html

Go helg, go vecka, gott behövande lov. Ikväll innebandy, finally!
Lite random bilder nedan.


Enso et Mio.. How cute?! (Inte jag som tagit bilden)


Mumma-julklappen!


Juldagen!


Läckberg; Stenhuggaren, en av de få jag inte ögnat igenom ännu.
Förträffligt bra böcker hon skriver, kvinnan.

Det närmar sig och stämningen är på topp!

Börjar känna en stor lättnad
Av att vi, i svåra stunder
Trots allt har en förmåga att ta fram
De bästa sidor av det vi är

Nattens mörka ro slår sig dimman
Julestjärnor i fönstren glimmar
Friden bor
Där själar ror

Julbaket står i höjd och knäck vankas
Högt hos barnen, dess söta smaker rankas
Korv, skinka, potatis och sill
Julen får mig att vilja älska, lite till

Ingen slår tomten, ens kungar eller cassanovor
Rim diktas och lackas fast, på gåvor
I barnaögon, högen under granen växer så stor
Tittar man noga finns fotspår, efter tomtens skor

Tidig grå gryning, vid julottan dussin med slädar slöts
Julen är som vackrast, där vi alla möts

Saknar sommaren. Att vara betydligt brunare än vad jag är nu,
alldeles täckt utav fräknar samt ligga i bikini och äta tårta i
gröngräset med farmor. Å andra sidan, optimist javisst, både
psykologin och samhällen är nu färdigskrivnaoch imorgon tar jag
jullov. Livet är inte så illa trots allt!

Känner dock att det trots allt får bli en sommarbild eller två, har ju
inte direkt haft förmånen att kunna ta några snövita ännu. Hoppas
det kommer med tomten!

Inte riktigt igår!

Vacker skridskoshow + gudomligt julbord på Liseberg, innebandymatch,
vittnat mot grovt kriminella guys, köpt en massa julklappar, slagit in en
massa julklappar, samhällsuppsats, etc. etc. Busy weekend!

Dock rolig med ljusglimtar som Liseberg, julklappar och matchen. Bandyn
börjar flyta som förr i tiden och den känns helt underbart att formen börjar
smyga sig tillbaka efter ett halvår utan särskilt flyt alls. Love it, verkligen!

3 skoldagar kvar till Jullov, och har 2 uppsatser kvar att lämna in. Känner
dock ingen ånget alls, weird jag vet. Men psykologin var mest svammel
och samhällen såpass intressant att den bara flöt på. Fint detta!


Luciatågande på folkis blev det också på 13-dagen, mysigt!

Beroende?
-" No, not at all. Not at all"..

Duett

Ett vykort ifrån längesen
Då framtiden var vår Så gled vi in i glömskan där ljuset är svagt
Det som var du och jag

Jag skrev ett brev
Om att leva med förbannelsen
Jag gav dig min version av sanningen
För att få dig att förstå

Oh, så vackert. Väcker minnen som en skrällande väckarklocka ifrån en annan tid. Så klockrent och nära,
jag skulle vilja rama in dessa alster och spika upp inuti. Detta är inte mina texter för skulle jag skriva så
hade jag förmodligen famlat i lyckobubblor nu. Hur som helst, det är nästan läskigt hur låtar kan få
bortträngda minnen att explodera upp igen och som lava ur en vulkan, flyter föregångna datum och timmar
upp till ytan. Men jag klagar inte, bara njuter. Denna kentvulkanen är den vackraste.

"Regnet slår mot rutorna nu
Men natten är ljus i ett land utan ljud
Och glasen glittrar tyst på vårt bord
Lika tomma som ord
Visst är kärleken stor" - Kent

Skriver helst det mesta här själv men ibland gör andra det hästlängder bättre.
Kent är author till meningarna ovan och inte jag. Relaterar till de fina stunder
jag genomlevt till ljudet av dessa meningar. Både fina och mindre glada
stunder, men de fina är de som sitter på riktigt kvar. Minnen prinatade som
fotspår trampade i otorkad betong, de sitter där för alltid.

Jag vill skåda världen genom samma ögon
Som den starka augustisolen fick att kisa för att kunna se solnedgången
Skratta samma skratt som vi gjorde i tokiga nattens timmar
Inte pendla fram och tillbaka i denna hopplöshet

Hjärnan är hungrig på förklaringar
Liksom hjärtat vill mättas med ro
Kroppen vill springa långt, långt bort
Och tiden betyder inte längre någonting

Svävar man i lycka förlänge inser man snart
Hur oförutsägbart livet egentligen är