"De tysta juninätterna"

"Jag går på ängen där mina barnsben tio år tillbaka sprang genom somrarna
Grät genom vintrarna, blundades för höstens vindar

Jag skulle vilja plocka all miljon grönska som växer här och ge de till dig
Som du har gett till mig

Vinden spelar violin, stråkarna skär i trädens strängar
Dom vajar fram och tillbaka
De ger en givmild musik
Ett lugn

Jag skulle vilja spela in ljudet, men det går inte
Inte utan att upplevas
Jag skulle vilja ge det till dig
Som du har gett till mig

Livet är någonting stort och man kan inte famna det
Bara ta in små ögonblick, och försöka nöja sig med det
Se på vinden, solen, himlen, bäckarna, grönskan
Glädjen och sorgen, uppgivenhet, nyfikenhet
En framtidstro

Jag skulle vilja lägga alla dessa argument i en ask
Döpa den till livet och gräva ner innehållet
Eller nej, förresten
Sätta ett frimärke på och skicka till dig
Ett paket du kommer öppna till hösten när det känns som allt det tunga tar an
Det tunga tar vid

Jag skulle vilja att du öppnade asken om livet
Det man inte kan greppa utan bara uppleva
Obegripligt att beskriva riktigt hur vinden porlar fram i grönskan över ängarna
 Man kan bara se det på riktigt genom linsen
I takt med fiolspelande träden av vindens ljuva musik
Den blå himlen som diregent

Jag skulle vilja att du öppnade din ask
Min ask, som nu är din

Jag skulle vilja att du ser alla de uttryck jag fått ner
Och vad jag tycker livet är

För allt du har gett mig, så vill jag nu ge dig
Det liv
De uttryck av livet som jag hittat som jag inte kan omfamna, bara uppleva
Uppleva,
Tack vare dig"

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0